En svår balansgång

En svår balansgång

Alla är vi oss själva närmast, det är helt naturligt. Kan vi få särbehandling, är det toppen! Problemet är ju, att alla inte kan få särbehandling, inte alla på en gång.
Den bästa kundbetjäningen är, när de flesta kunder i alla fall upplever, att de får IMG_5433nån typ av extra behandling. Enkelt att säga, men inte så lätt att uppnå. Om man är i den egenskapen att man skall ge den här betjäningen, vill säga.

Som du ser har jag skåpet fullt. Inte av pengar, även om det är ett kassaskåp, utan av kundärenden.

Det här leder av tvång till prioriteringar. Det leder till att någon går före och någon går efter. Och någon kan känna sig sämre behandlad.

Det hjälper inte hur väl du planerar din dag och har tänkt lyfta upp det där skiftet som väntat vackert på sin tur. Sen ringer telefonen och ett viktigt beslut från en myndighet behövs. Har du otur är det det enda du får gjort den dagen, jaga rätt person och rätt beslut. Eller så kommer en kund med ett besvär, som skall in om tre dagar.

En annullering kan i ett sådant skede kännas som en skänk från ovan!

Jag kör själv – även om jag annars är datafrälst – med klara listor på papper. Regelbundet lyfter jag fysiskt upp varje ärende i skåpet, ger det en prioritering och plats på listan. Varje morgon gör jag dagens lista, med 2-4 ärenden för varje dag. Då kan man känna sig nöjd, om 50 % blir gjort varje dag.

Men, säger du, varför säger du inte nej och tar färre ärenden då?

För att kunna ha flow i både arbetet och i faktureringen (läs inkomsterna) måste mängden ärenden uppgå till en viss nivå, då många ärenden av olika orsaker (som inte beror på mig) stannar upp. Jag väntar på kundens besked eller på någon myndighet eller motpartens jurist. Då måste jag ha något annat ärende jag jobbar med under den här tiden.

Samma gäller faktureringen; en viss mängd arbeten blir på det här sättet färdiga varje månad och ger en någorlunda jämn inkomst. Men det finns månader då få, eller inga ärenden trots det blir faktureringsmogna…

Jag inbillar mig att de flesta småföretagare – som inte kan sprida arbetsmängden på andra anställda – sitter i samma båt.

Men tanken är nog, att ge god och likvärdig service åt alla kunder!

PS Du kommer väl ihåg att alltid tacka en privatföretagare och erbjuda ersättning när du får ”ett kort råd, det tar bara en minut” i dörröppningen? Bara som ett litet tips…


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *