månadsarkiv: juli 2015

Besök med förhinder

Låt oss starta från början, eller nåja, inte riktigt, men nästan.

Första anhalt på vår roadtrip Southsverige skulle bli den lilla orten Kolmården och djurparken med samma namn. En djurpark vi faktiskt inte besökt med barnen och nu tyckte vi det var dags. Vi hade bokat ett Kolmårdenpaket med en natts övernattning samt en dag på parken.

Vägen från Åbofärjan till Kolmården var inte lång och efter ett kort stopp för frukost på en McDonalds längs vägen närmade vi oss Kolmården. Vår Bed&Breakfast befann sig bakom parken så vi möttes av en oändligt lång kö med bilar som väntade på att komma in i parken.

När vi kom till det oerhört charmiga boendet och vårt Almqvistska rum frågade vi om parken. P1050700“Nja, det lättar nog framåt dagen” fick vi till svar och beslöt då att ta en liten paus och göra ett nytt försök vid 13-tiden.

Vi hade ingen aning om Kolmårdens historia och eftersom Marmormuseet lämpligt var öppet på tisdagar promenerade vi de några minuter det tog att gå dit. Visste du att det fanns nordisk marmor? Inte? Gissade väl det, men det finns det alltså, och den bryts i P1050699Kolmården.

Däremot har all vidarebehandling, slipning, bearbetning upphört och man säljer bara färdiga block nuförtiden. Museet berättade om alla de utsökta detaljer och småsaker man tidigare tillverkat här och givetvis en hel del om den tidens teknik och levnadsvillkor.

Nå, det blev tid att besöka parken så vi körde några kilometer tillbaka och nådde kön. Och IMG_6313
väntade. Samt väntade lite till. Och ännu lite till.

Nu händer det något! Det kommer en bil emot kön, och stannar vid varje bil, säger något, och sen börjar bil efter bil svänga och köra bort…. Beskedet vi fick var att parken tyvärr nått sitt besökarmax-antal och inte kan ta emot fler gäster denna dag, den var alltså stängd.

I detta fall hade vi ingen plan B så vi körde in till Norrköping och gick på måfå omkring och tittade på ett centrum med gågata du kan hitta i vilken medelstor stad som helst, var som helst. Drack en kopp kaffe, åt en lätt lunch och drog oss mot rummet.

Vårt rum var det första av tre som vi oss ovetande under resan lyckats pricka in en egen utgång IMG_6312från rummet med veranda, trädgårdsbord eller takterass direkt utanför vårt rum. Här hade vi en skild del av verandan bokad bara för oss.

Nästa morgon förbyttes solskenet mot regn och vi begav oss söderut med Kalmar i siktet.

En gång till? Tja, på boendet var de oerhört vänliga och rummet – för att vara bed&breakfast – var toppen. Det skulle vara för att göra ett nytt försök på parken då.

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin


Samtliga foton copyright Bellas husse

På tal om barnbarn

Efter vår Sverigeresa tog det inte många timmar så var huset fullt av barn och barnbarn samt min brors familj och hans barn och barnbarn.

Full rulle alltså – men i går tystnade huset. Men inte för alltför lång tid.. i kväll skall vi fara till Åbo och träffa dem alla igen kring en födelsedag.

Men till ämnet: kring dessa barnbarn kretsar ju frågan om mat hela tiden (förutom sömnen; vem sover när..?) Så länge man kan amma är ju problemen minimala. Vi har det enkelt i vårt land, och sällan är det problem när man ammar ute på stan. Men alla länder har ju inte en så tolerant inställning. För alla dem som upplever det här ens lite som ett problem kan man se på denna video – och de som inte ser problem här kan ju skratta gott!

 

 
copyright2015
 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin


 

 

Nu e de sommar, nu e de sol..

Nu är det då äntligen tid för lite ledighet – små arbetsuppgifter här och där är planerade, men inget megastort. En myycket seg förhandling blev klar söndag förmiddag så jag tycker jag kan ha riktigt gott samvete några veckor framåt!

Gårdagens sol har förbytts i mulna moln – och vår destination för bilsemestern i vårt grannland ID-100206385-2utlovar regn och regn de närmaste dagarna, men vi har aldrig varit dom där som steker sig på beachen, så det stör nog inte så mycket. Nån bok kom väl också med…

Ett mycket diskuterat och planerat besök hos en bekant familj inhiberades tyvärr, men vi har fyllt upp med nya resmål: Stockholm-Kolmården-Kalmar-Ystad-Halmstad-Stockholm. Några dagar på varje ort så borde man få en någorlunda uppfattning om vad väst- och östkusten är fråga om, och utan orimliga bilpass, förutom den sista länken.

Som tur är har vi både trogna grannar och Verisure som ser till huset och blommorna, förutom sporadiska besök av barnen för övernattning.

När och om jag skriver något här har jag ingen aaaning om – och väl så!

Jag hoppas ni alla har möjlighet att ladda batterierna ordentligt!

Ha det bra!

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin


  Image courtesy of Victor Habbick at FreeDigitalPhotos.net

Image courtesy of samarttiw at FreeDigitalPhotos.net

 

 

Vart tog den vägen?

Vart tog den vägen, mitt lilla trygga bo?

När jag var liten förstod jag inte – och var inte rädd.

När jag blev tonåring var läget, trots all skärmselpropaganda, ändå stabilt.Det kalla kriger var värre för generalerna än för vanliga medborgare.

Sen kom den stora friden över världen. Nu skulle vi leva i hundraårig frid, Berlinmuren föll, Ryssland blev en västlig demokrati, det kalla kriget var över. Ett stort lugn rådde.

Men inte tog det slut inte.

Från små konflikter växte det till större. En konflikt blev ett frö till något större.

Plötsligt exploderade allt och min ålderdomsfrid togs ifrån mig. Hoppet om en fredsälskande ID-10043829värld med alla människor i frid och harmoni försvann i obegripliga terrordåd och sabelskramlande.

Varje dag får vi läsa om hur den mörka sidan alltmer växer, hur livets hjul nu rullar över till den andra sidan, hur det besinningslösa, obegripliga hatet råder.

Återigen religionskrig, återigen makthunger, återigen små män med stora vapen. Både långt borta men också skrämmande nära.

Inte ens i den skenbara tryggheten i en turistvärld, i ett semesterparadis kan man leva utan fruktan. Land efter land plockas bort från listan över tänkbara semestermål. Samtidigt växer den odefinierbara  fruktan för hotet mot en – tidigare otänkbar – krigshandling här, hemma, hos oss, i vår livstid. Missiler – i och för sig inte vapen utan facklor – men en aktiv, aggressiv handling mot Sveriges flygplan utanför vår gräns? Obegripligt.

Homo Sapiens klarar inte helt enkelt av att leva i fred. “The dark side” är för stark, vår destruktiva vilja för överväldigande, vårt kollektiva minne för kort. Två generationer och krigsviljan är där igen.

Vad kan man göra? Man sätter huvudet i busken och fortlever sitt liv.

Men den där gnagande känslan i hjärtat försvinner inte trots den glatta fasaden.

Ormen har återkommit till paradiset och kommer aldrig att lämna oss.

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin


Image courtesy of vectorolie at
FreeDigitalPhotos.net

Image courtesy of digitalart at FreeDigitalPhotos.net