Kategoriarkiv: religion

En mörk historia

Jag måste börja med att beklaga – tiden bara rusar iväg och på jobbet skall – som vanligt när en helg närmar sig – allt helst vara färdigt bums. Uppslag vad jag skall blogga om finns nog, men det har fått lägre prioritet.

Nu tänkte jag visa en kort berättelse jag inte skrivit på skrivarkursen, utan som ett inslag till den lokala släktforskarföreningens tidskrift, Ansatsen i Ekenäs. Läs mer

Rädsla

Det är givetvis rädsla som ligger bakom. Rädsla för det okända, rädsla för att tvingas förändra sig, rädsla för att vår lilla bubbla skall rubbas eller spricka.

Men det är ju också rädsla som driver en människa på flykt – en rädsla som är större än omaket att ens bubbla spricker. Ingen vill ju rubba sina cirklar frivilligt, man hänger med så länge det går, men en dag är rädslan för vardagen större än rädslan för det okända och då ger man sig på flykt. Offrar allt man äger och ger sig ut över mörka vatten.

Debatten som nu pågår börjar bli en vattendelare. Som en vän på Facebook skrev: jag har till min förskräckelse fått blocka bort några av mina vänner p.g.a deras tanklösa uttalanden i flyktingskrisen.

Vi har en del argument som återkommer – som låter bra på ytan men som är helt b*sh*t om man lite tänker efter.

Illegala flyktingar. Ett ordpar som per definition är omöjligt. Är man flykting är man ligitim. Man flyr för att man måste. För att ens liv är hotat, för att ens hus är sönderbombat, för att familjemedlemmar mördats. Våra internationella avtal godkänner flyktingar, de kan aldrig vara illegala.

Välfärdsflykting. Samma sak, läs ovan. Man flyr dit man kan, där man tror att man kan få ett bättre liv, dit man kan komma.

Varför har de alla iPad och telefoner, är dom rika eller? Ja, de som lyckas fly lite längre än till nästa by har hört till medelklassen, har haft råd att betala en smugglare för att komma över gränsen, ombord på en båt. Och skulle du inte också ta med en telefon för att kunna ringa och berätta att du klarat dig till dina släktingar? Men: oberoende av hur rik du är dör du om du blir skjuten eller halshuggen.. det är liksom ingen hjälpa av dina pengar då.

Och de verkligt rika, de flög väl bort när kriget började.

Varför är dom alla unga män? Ja, om du har skrapat ihop 2.000 dollar och det kostar 1.500 att komma ombord på en båt, vem skickar du först iväg? Din gamla mormor? Eller den starkaste i familjen i hopp om att han sen kan få resten av familjen ut? Tänk hur traumatiskt att tvingas ge sig iväg och lämna resten av familjen kvar? De som har tagit hela familjen vet riskerna, som vi nu har läst om. (Pappan som förlorade sin fru och barn, han tog alla med han..)

Varför slåss dom inte i sitt eget land och försvarar sin familj? Om allt är sönderbombat och tio olika fraktioner alla slåss mot varandra i fullt inbördeskrig: på vems sida skall du stå? Till vad skall du återkomma?

Varför kommer dom alla hit? Hit kommer bara någon promill av  alla flyktingar, den stora övervägande delen, miljontals, blir i de fattiga grannländerna och har inte möjligheter eller råd att komma vidare.

Varför skall vi hjälpa dem före vi avskaffat fattigdomen i vårt eget land, när åldringar missköts och folk gör självmord här? Ursäkta mig bara, men senast jag tittade ut stod grannhuset stadigt upprätt och jag har inte hört om alltför många som blivit halshuggna här i byn. Jag har ganska bra koll på hur vårt socialskydd fungerar, och även om det kan vara knapert överlever de flesta utan fara för liv och lem. Blir du sjuk blir du omhändertagen. Vi har våra basfunktioner i någorlunda skick och vår depression är ändå mer ekonomisk – vi lever utan krig.

Så besvara mig alla “fiffiga” kommentarer på FB över de rika, unga männen som bara kommer hit för att lyfta KELA-stöd… Jag blockar bort dem från mitt FB flöde och till sist blockar jag bort de vänner som fortsätter dela sådant.

Hittills har jag inte haft möjlighet att göra något annat än att betala in till olika hjälporganisationer – får vi en flyktingförläggning nära vår stad kan vi göra lika som 1991 när flyktingarna från Iraq kom hit – göra något konkret.

Det säkraste kortet är att ge till Röda Korset eller någon liknande, etablerad organisation som vet vad och hur dom hjälper – både i vårt land och där var kriget är.

Och dela statusar på FB med ett kritiskt öga!

Jag orkar inte riktigt söka någon hjärtknypande bild av ett gråtande barn som illustratiion – vi har sett tillräckligt av det – nu får du måla bilden i ditt hjärta istället.

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin