Den eviga solens uppgång

ID-100393964sotr

Evig, strålande sol? Ständig, jämn  värme? Harpspel? Västra Nyland varje morgon? Dansande keruber och kaka med glass? Automatisk cappuchino? Eller bara en gäspning?

Bäst kan ni andra svara på den frågan? Hur upplevde ni den, vad gjorde ni först? Vad slutade ni göra? Vad blev det nya viktigaste?

Svaret är väl att det blir vad man gör det till eller hur?

För mig blir det, ja, lite av en gäspning verkligen. Inte så mycket förändras, åtminstone inte med en gång.

Ett visst ekonomiskt tryck försvinner jo. Men arbetsskåpet är ännu fyllt med uppdrag och mina ärendeskåpetnya ideér trycker på och vill ut.

En absolut ny grej för mig är att jag skall lära mig säga nej. Nej till uppdrag som känns obehagliga och fel, ni vet, där det bara finns bråkstakar och problem.

Ja tack till ärenden där alla är överens och bara vill ha ett papper formulerat, till bouppteckningar, köpebrev, frivilliga arvsskiften. Nej tack till bråk med grannen om häcken, till bråk om gungstolen eller fina porslinet.. Det känns skönt att kunna konstatera!

Snart kommer jag så långt att jag kan börja berätta mera om de nya grejorna jag skall testa på, men ännu får ni ge er till tåls. Vill ni få höra om dem bland de första, beställ då mitt nyhetsbrev och ladda ned min infobild här.

Jag har också en del grejor för vår vardag som jag skall presentera – ni kommer säkert att gapskratta, men just nu känns de som goda ideér. Ni får se, som en viss liten pojke brukar säga.

Den här dagen börjar inte med fest utan med barnbarnsvaktande på annan ort som tar resten av veckan och fortsätter med släktkalas på weekenden.

Nästa vecka får jag riktigt känna efter och dra in dagens verklighet:

jag är pensionär!

copyright Bellas husse 2016

 

Image courtesy of surasakiStock at FreeDigitalPhotos.net
Image courtesy of khongkitwiriyachan at FreeDigitalPhotos.net
Arkivskåpet fotat av Bellas husse och hans copyright

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *