En fläkt…

En fläkt av något främmande – lika men ändå så olika.

En bilsemester i vårt västra grannland bjuder på mycket.
IMG_1167

Orsaken till att vi planerade en bilsemester i södra Sverige var specifik men som så ofta i livet gick det inte som planerat. Men bilsemestern, den höll vi fast vid. Rutten gick Stockholm-Kolmården-Kalmar-Ystad-Halmstad-Stockholm. Vi ville få en glimt av vad sydsverige hade att bjuda och lite snusa på skillnaden mellan öst- och västkusten.

Vad fick vi? Jo, givetvis mersmak. Vi hade planerat en heldag på varje ort och en resdag, men för att verkligen upptäcka en ort ger en dag bara ett utskrap. Nästa gång är vi nog längre på varje ort.

Som på varje resa händer det saker – denna gång upplevde vi ett Kolmården från bilkön – för första IMG_1182gången i historien var besöksantalet så stort, att parken stängde kring kl 13, medan vi satt i en kö för att komma fram till porten. Då hade vi redan skjutit upp tiden för vår infart, då vi såg vilka köer det var och räknade med att de minskar framåt dagen. Men vi fick uppleva lite info om Marmorbrottet i Kolmården – vi hade inte haft en aaaning om att det fanns nordisk marmor.

Kalmar bjöd på sitt slott – ett naturligt och helt IMG_6333intressant val. Ösregnet gjorde att vi bara för sakens skull körde över Ölands-bron och gjorde en 20-km länk utan att nu se så mycket.

Ystad var den mest naturliga och personliga småstaden och bjöd på Klosterbesök samt Wallander-känsla på kullerstensgator.

I Halmstad sökte vi upp ett naturområde och gjorde en skogspromenad.

Dessutom testade vi en kväll matkulturen i varje stad och drack massvis med cappucinos IMG_6422– vanligen helt acceptabelt i vardera fallen. Någon besvikelse rymdes med och några höjdpunkter! Jag nämner cafeérna Ben & Jerry i Kalmar och Café Frei i Halmstad samt restaurang Gröna Stugan med sin plankstek i Kalmar med njutning.

Det bästa hotellrummet fanns på Best Western i Halmstad och det sämsta inom samma kedja, men i Stockholm (Bentleys). Det mest personliga i Ystad med utgång direkt ut i trädgården och vårt privata lilla bord (Anno 1793 Sekelgården). Prisnivån på alla övernattningar var i jämförbar kategori.

Någor att förundra sig över?

Hur lika men ändå olika vårt språk är. Oftast förstod vi varandra ganska bra, men en så enkel sak som vårt finlandssvenska uttal av hotellrumsnummer 118 stötte på problem. Vilket nummer sa du? Roliga skyltar bongade vi några stycken…

Jag rekommenderar om någon vill göra en upprepning, men ta mera tid att se er omkring än vi gjorde!

Du gamla, du friska, du fjellhöga Nord,
Du tysta, du glädjerika sköna!
Jag helsar dig, vänsta land uppå jord,
Din sol, din himmel, dina ängder gröna

(nationalsången i ursprunglig textdräkt enligt Richard Dybeck år 1844/1858/Wikipedia)

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin

 

Copyright på bilderna: Bellas husse

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.