I morgon är det vår dag

I dag är det vår dag. Jag meddelar stolt att jag hör till samma skara och vi är ganska många. Vi lär vara flere (i proportion) som talar svenska, men vi finns över hela landet.

Och i morgon är det alltså vår och min dag.

De, som frivilligt ger sin tid för sina medmänniskor och för olika föreningar är många i vårt land. Det är bra att man uppmärksammar dem och det är skäl för alla föreningar att visa sin uppskattning.

Utan de tusen och åter tusen kvällstimmar flitiga människor offrar av sin fritid skulle mycket vapaaehtoispäiväbåde inom den s.k. tredje sektorn, inom kulturlivet, inom konsten, inom ungdomsidrotten, ja inom otaliga sektorer i samhället bli ogjort.

Jag har pratat med många aktiva som blygsamt säger att de inte vill ha tack. De vill inte ha ett märke på bröstet och de vill inte stå och höra på ett tacktal.

Dels tror jag att många av dessa människor inte vågar säga hur mycket de skulle uppskatta ett tack och dels tror jag att de flesta av oss mår bra av ett uppriktigt tack nu och då. Givetvis finns det några som vill förbli en anonym arbetsmyra och också det skall man acceptera.

Själv hör jag till dem som gärna gör en insats och det är definitivt inte för någon ekonomisk ersättning jag gör det – oftast utgår man i olika föreningar från att små kostnader som bensin och diverse tillbehör doneras – men det som jag personligen uppskattar, det är ett ärligt tack nu och då. Mera behövs inte för att jag skall få ny energi för några år framåt.

I morgon, den 3.12 är alltså dagen då man ger ett kollektivt tack till alla dessa arbetsbin.

Jag instämmer och lyfter på hatten!
copyright 2014 bellas husse
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.