Kemisk- och bullerfara

Det går en vits omkring på Facebook ungefär så här: När vi var små klättrade vi i träd, lekte ensamma ute, cyklade utan hjälm och vi överlevde. – Hur kan dagens barn och vuxna överhuvudtaget leva en dag utan sträng övervakning?

Vi talar också – nu passligt inför riksdagsvalet – om hur vi har för mycket byråkrati och för sträng övervakning av företagarna.

Då dyker det upp (beställningsarbete?) en berättelse om hur arbetarskyddsmyndigheterna ansåg det behövligt med en femton (!) sidors lång övervakningsrapport över de faror en hemhjälp kan utsättas för.

Det var både kemisk belastning, biologisk exponering, psykisk stress och hörselskador. På ren svenska alltså kiss- och bajsblöjor, barnstjärtar, tvättmedel, bråkiga ungar och höga barnskrik.

Det var alltså en barnfamilj som ville anställa hemhjälp och gjorde det på “rätt sätt” – de erbjöd ID-100273273hälsovård för den anställda, vilket föregicks av en arbetsplatsgranskning.

Om reglerna inte tillåter – och tjänstemannen ifråga inte förstår – att ta det korta fomuläret i det här fallet och kort konstatera: “normalt hemarbete i en barnfamilj”, ja då kanske det ändå ligger något i talet om att vi har för många byråkrater med för lite att göra.

Lite som det lilla hemhobbybageriet som fick en stängningsorder eftersom de “utvidgade” och gjorde reklam på Facebook, varför det krävdes ombyggt kök för att kunna fortsätta baka. Eller den lilla bybutiken som sålde hembakade bullar i butiken, utan att alla kyldiskar och kök var i skick. Eller äggproducenten som inte får sälja i sin närmiljö.

Inget som en inspektör i Italien eller Grekland skulle tänka två gånger på att godkänna.

Vi är påvligare än påvens skägg.

Givetvis har vi otaliga duktiga byråkrater som tänker själva och gör ett bra jobb, men skall Finland komma ur den här gropen är det nog en hel del överhäng och onödigt sly som skall rensas bort från regelverket!

Trots att jag många gånger har skickat in mitt eget lilla företags hälsokostnader till Kela, tror jag att de godkänts typ en gång, annars är det alltid något papper, någon granskningsrapport eller fel kvitto med, så jag får back. Inte sätter jag mera tid på att reda ut om jag kan få tio euro tillbaka på en röntgenundersökning, utan jag betalar den i sin helhet själv då… men nu svider det lite varje gång i skinnet och i sinnet.

Vårt nästa valspråk för Finland: “Greklands väg är vår?”

Hoppas inte.

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin

Image courtesy of Boians Cho Joo Young at FreeDigitalPhotos.net

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.