Oops, I did it again!

Ni vet nog alla som någon gång råkat ut för det. Det är något man inte kan missta sig på och något man inte glömmer.

Det känns, ja helt fel och obehagligt. Dessutom har du tappat all ork och en liten uppförsbacke känns som Mount Everest.

Hjärtat dansar tango helt enkelt, men helt utom din kontroll.

Jag vet att många av er har känt det, för förmaksflimmer är ingen ovanlig sjukdom, så ni som haft det vet exakt vad jag talar om.

Även om det på intet sätt är direkt livshotande, måste det skötas. Om tiden lider och hjärtat dansar vidare bildas så småningom små blodklumpar och dom, dom är livsfarliga.

En sån liten klump på fel ställe i kroppen och du är antingen död eller en grönsak.

ID-10051935Jag skall inte gå in på hela min medicinska historia – den intresserar sällan någon annan. Jag tar upp det här för att om du känner igen dig – och INTE har förstått vad det är, ja DÅ skall du nästa gång det slår på, GENAST gå till hälsocentralen och låta ta ett EKG. Sen vet nog läkarna hur man går vidare och risken för dig har avsevärt minskat.

Det finns många bra diskussionsgrupper på nätet på olika språk du kan gå med i och få stöd.

För mig gick gårdagen till att ligga och huttra under en tunn, eländig sjukhusfilt med diverse slangar och sladdar kopplade medan jag fick medicindos efter dos till det äntligen svängde till normal rytm igen. Passligt till kvällen kom jag hem, så det blev en normal arbetsdag så att säga.

Men varför har akutavdelningarna alltid bara de där eländiga små täckena – oftast är man kanske inte annars heller i så gott skick och så skall man frysa dessutom..?

Den stora nackdelen efter incidenten igår: jag blev tvungen att börja Marevan-behandling, något jag försökt undvika som pesten, men nu fick jag ge upp kampen.

Ny dag och nya chanser idag! Carpe Diem!

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin

2 tankar kring ”Oops, I did it again!

  1. Pyrgos

    Jag måste berätta en liten historia: För ett par år sedan hade vi en nitisk (och riktigt bra) läkare på vår hälsocentral. Vid årsgranskningen (som jag regelbundet går på), upptäckte hon ett biljud i hjärtat och efter litet diskuterande skickade hon mig på något som kallas “rasitus-EKG”. Läkaren som utförde testet, förklarade att han efterhand skulle öka motståndet och att vi skulle köra tills pulsen var uppe i 165 – om jag hängde med så länge. När pulsen var uppe i 175 och svetten så småningom började sippra fram i pannan på mig, avslutade han testet och konstaterad att han inte kan finna några kliniska förändringar och sedan frågande han: Varför är du egentligen här?

    Svara
  2. berra

    guld och rikedomar är inget i förhållande till det där beskedet! Du kanske inte ens förstår hur lycklig du är..

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.