Skrivarkurs 4

Nu var det tid att diskutera våra inlägg. Rent allmänt var det några saker som var intressanta med vår kurs.

Överlag – och den trenden har fortsatt – har vi en relativt hög nivå på skrivkunskapen bland deltagarna. Alla levererar texter, ingen skriver utpräglat amatörmässigt, texten flyter.

För det andra: alla de aktiva som nu är kvar är män och åldersskalan är vid. Från ungefär dryga trettio upp till c 70 år.

När jag nu på bloggen skriver om textanalyser, avser jag vanligen endast min egenskrivabok text. Andras tankar kan jag inte avslöja, det får var och en sköta själv.

Min text om mötet (se tidigare blogg) fick omdömet: löpande text, få skrivfel. Textstilen något ålderdomlig (hmm.. jag är sextio år fyllda..) jag borde ha anpassat en del av texten mera enligt huvudpersonens unga ålder. Småord bort.

I övrigt koncentrerade vi oss på att diskutera hur man skall skriva. Boken Svenska Skrivregler utgiven av Språkrådet i Sverige/Liber rekommenderades.

Vi har diskuterat en del kring finlandismer. Själv tycker jag att de inte stör mitt läsande – så länge boken avses för en finlandssvensk läsarkrets – men det allmänna omdömet var att finlandismerna hör hemma i uttryckliga repliker i boken, inte i den löpande texten.

Ett vanligt fel som fortlöpande förekommer i våra texter är onödiga småord. Där bör man granska sina alster med en tät luskam!

En av de viktigaste huvudreglerna lyder: “show, don’t tell”! I klartext skall man använda omskrivningar och inte enkla meningar såsom “han var så arg så han skakade”. Skriv hellre “han stannade upp och blev stående stilla. Han kände hur blodet spände kring tinningarna och hans synfält förminskades. Hans händer började skaka och naglarna tryckte in i handen så han skrek till.”

En text utan omskrivningar blir oftast veckotidningsaktig, platt, tunn, full av floskler och utan liv.

Följande övning gick ut på att av en förteckning med känslor välja två och omskriva dem. Jag valde trötthet och hunger och skrev sålunda:

trötthet
Han tog tag i ytterdörrens handtag. Konstigt, han har inget minne av att den brukade vara så här tung.
Trappan.
Varje trappsteg kändes som Mount Everest och han fick tvinga det ena benet framför det andra och klänga sig framåt med högra handen på ledstången. Han hade aldrig känt sig så kraftlös, som om varje cell i kroppen gick på fem procents kapacitet. Sängen.
Snart skulle han kunna sjunka ner i den bottenlösa brunnen och bara försvinna. Bara han orkade två trappsteg till och lyckades få nyckeln i nyckelhålet först. Kläder, kvällstvätt, det fick bli till en annan dag.
Hunger
Han kunde känna den knapriga brunbrända ytan mot läpparna. Tänderna som sjönk in i det perfekt stekta köttet, saliven som strömmade till i munnen. Ahhh, fanns det något bättre än en perfekt tillagad stek? – Det tomma, djupa hålet i magen väckte honom med en ryck och han insåg verkligheten. Det var bara dagdrömmar, framför honom stod sannerligen inte någon köttportion och han insåg att det ännu skulle bli värre, tio gånger värre.
copyright2015

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin

 

2 tankar kring ”Skrivarkurs 4

  1. berndt

    Det var därför jag nämnde om “all-men” – Clara (lärararinnan) menade att hon inte upplevt det tidigare, vanligen är det nyligen pensionerade damer som deltar…. inget fel på det, just a fact.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.