Skrivarkurs 6

För att inte bli alltför utmattade av allt skrivande diskuterar vi teori också 🙂

En aspekt – som man kanske inte alltid tänker på – är från vilket perspektiv man skriver sin berättelse.

Jag har en skrivarprocess som ofta betyder flere dagar då jag processar tankarna utan att gå in på detaljer. Sedan, när jag har bestämt mig för att skriva sätter jag mig ned och låter det flöda, allt i ett när det är fråga om de här korta skrivarövningarna. Vanligen gör jag dock inte med det här perspekivet i detta stycke, där  jag utgår från första persons. Det vanligaste sättet att skriva är det jag använder i nästa stycke.

Om man ser på skrivarprocessen förstår man att varje person kan bearbeta den på olika sätt. ID-100208084En del av deltagarna på kursen har berättat att de formar sin berättelse i detalj i huvudet före de börjar skriva ned den. När man berättar om händelsen från sidan och skriver att han nu sitter och skriver detta stycke har man tredjepersons-perspektiv. Eftersom er skribent är van att skriva faktabaserat faller detta mest naturligt för honom.

Såsom du, kära läsare säkert vet, är en äldre man lätt begränsad i sin sinnevärld och kan, när han skall forma tankar på ett papper ofta tänka “tomt, tomt, tomt”. När han dessutom inte har någon erfarenhet av att skriva fiktion blir det ofta högtravat och stelt, speciellt när han – som han nu gör – försöker skriva i det som kallas den allvetande berättarens stil.

Hon såg honom sitta och hacka på tangenterna och undrade igen “varför pinar han sig själv med att försöka skriva dessa texter?”. Hans hår var okammat, hans skägg var grått. Han såg trött ut. Hon såg honom stiga upp och gå ut. – Grannen såg hur den äldre mannen kom ut genom ytterdörren och med tunga steg gå fram till sin bil, slet upp dörren och satte sig bakom ratten. Så skriver man som begränsat allvetande – huvudpersonen beskrivs enbart genom andra personer, aldrig med direkta tankar eller handlingar.

Det svåraste är nog att skriva i jag-form. Att sätta sig in i en annan människa så totalt kräver en del research, du måste skapa en tydlig bild av personen framför dig först.

Är texten bra tror jag att läsaren inte ens reagerar för, i vilken form texten löper.

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin

 

4 reaktion på “Skrivarkurs 6

  1. Pyrgos

    Vilken person (“jag”, eller tredje person) man skriver i, beror i högsta grad på vad man skriver. Det märkliga är, att en berättelse som inte fungerar i tredje person, kan fungera alldeles utmärkt i första person, och tvärtom. Ibland får man lov att pröva sig fram. Jag har för övrigt samma skrivsätt som du. På tidningsredaktionen var jag känd för att promenera omkring “utan att göra något”, medan jag tänkte, och sen satte jag mig vid skrivmaskinen/datorn och skrev ner allt på en gång, medan kompisarna skrev små lappar som de klippte och klistrade. Det är också därför min första fråga, när jag får ett skrivuppdrag, är: Hur mycket text ska det vara? När jag vet det, kan jag enklare gestalta och strukturera helheten.

    Svara
  2. bellas husse

    Min son, som också går på kursen, vill inte börja skriva före han åtminstone i huvudet har löst alla problem med texten och vet i detalj hur han vill ha helheten.

    Så vi har alla vår personliga stil. Nu har vi ju bara tränat på korta texter, jag kan tänka mig att en hel bok kräver en del sidoanteckningar, för att få alla fakta rätt och personligheterna, men också den skriver man ju i korta stycken så..

    Svara
    1. Pyrgos

      Det märkliga är, att långa texter tycks fungera som korta. Om det är fråga om fakta, gäller förstås andra regler, men gäller det en roman, till exempel, så fungerar det så där. Det ger visserligen som resultat en längre skrivprocess, men försöker man hela tiden ha koll på allt, kan man i värsta fall hämma kreativiteten. När manuset börjar bli klart, hinner man nog kolla upp att allt stämmer och håller ihop. I det skedet kan man ändra och fixa till, utan att kreativiteten drabbas. Men som sagt, det beror helt på hur man känner för att jobba. Det är en mycket individuell grej. När man skriver “fria” texter, ska man jobba så som det känns bäst. Oavsett vad andra säger! 🙂

      Svara
  3. bellas husse

    Sen nån gång – när man t.ex. är pensionär – skulle det vara roligt att prova på att skriva en längre fri text och se, om man har nån hjälp av såna där skrivarprogram med boxar för varje karaktär osv… eller hur man sen skulle fungera. Det vore i alla fall en intressant process att testa sig på!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *