Var det så enkelt?

Varje gång du går förbi är det svårt. Du slits mellan två eldar, du står mellan de berömda hötapparna.

Nu kommer en efterlängtad nyhet – det värsta du befarade stämde inte!

De talrika tiggarna ingår inte i en organiserad liga, det kommer inga – eller få –  män i stora limousiner och samlar upp dagens kassa.

Varför?

En färsk finländsk polisutredning har fastslagit, att det genomsnittliga resultatet på dagens Begger_in_Prague1ödmjuka tiggeri inbringar i medeltal ungefär 20 euro. Den logiska slutsatsen är, att inga män i läderjackor brys sig om sådana småpengar, alltså är det verklig nöd, ett riktigt tiggeri vi upplever.

Känns det bättre nu?

Nja, inte precis. Men nu blir valet att ge eller inte ge en aning lättare. Ger vi en slant hjälper vi verkligen en människa i nöd, inte en organiserad brottslighet.

Lika illa känns det att se den bedjande, tysta figuren på gatan som tidigare, lika tokigt känns det att den fria rörligheten inom EU i praktiken betydde det här.

Men om det verkligen hjälper en fattig familj i säg Rumänien, att dag ut och dag in sitta i ur och skur på gatan i Helsingfors, ja, då bör det vara min plikt att dela mitt överflöd när jag går förbi.

Att förbjuda dem ens denna möjlighet känns fel – om vi inte sen kan åka med dem hem (till Rumänien) och personligen se till att de får en dräglig tillvaro. Allt annat är hyckleri och att sopa problemet under mattan.

Eller hur?

copyright2015

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

bloglovin

Bilden: By Golf Bravo/יעקב [Public domain], via Wikimedia Commons

2 reaktion på “Var det så enkelt?

  1. Oops

    Det är allt annat än enkelt. Har sett flera sidor just av dessa tiggare. Ena stunden sitter de och vaggar i en bedjande ställning, en stund senare sitter de på en parksoffa och tar en rökpaus, som vilken flanör som helst. Är säker på att det inte alltid är så som det ser ut, men säkerligen ingen dans på rosor heller. Men frågan är vem är vem av dessa tiggare.

    Svara
  2. berra

    Nå, alla tar vi väl en paus i jobbet nu och då? 🙂

    Men åtminstone för mig känns det nu bättre när jag går förbi och kan lägga en slant – även om det bästa skulle vara att behovet för tiggeriet också försvann!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.